Till de flesta av mina 1950-tals kläder behöver jag egentligen ingenting för att piffa upp kläderna men det skadar ju inte att ha accessoarer ändå! Jag blandar friskt med lite modernare och äldre men det ska givetvis ha 1950-tals känsla.

Detta halsband har min gammelmormor haft om jag inte missminner mig. Det lekte jag mycket som liten när jag klädde ut mig hemma hos min mormor. Jag hade en vit klänning med stor krage från gissningsvis slutet av 1940-talet. I ärmöppningen, längst ner på "kjoldelen" och längst ut på kragen fanns det en blå spetsrand. Undrar var den klänningen tog vägen? Jag fick även låna en gul klänning och kappa från 1960-talet.

Dessa pastellglada halsband har jag hittat på diverse loppisar. Jag gav nog inte mer än 10 kronor styck. Tyvärr används de sällan då jag inte har några kläder som passar ihop med de färgerna.

  

Det vita halbandet var det första som jag köpte för att använda till mina 1950-tals inspirerade kläder och det har använts flitigt. De skimrande pärlemovita halsbanden har också blivit flitigt använda. Det är lättare att matcha dem då de har en neutral färg.

   

Till de skimrande halsbanden har jag ett matchande armband.

Som jag tidigare har nämnt är min klädstil när det gäller 1950-talet väldigt inspirerad från USA och kläderna man ser i filmer. Mycket av mina saker har därför prickar eller rutor som dekoration. Här är ett par vita örhänge med svarta prickar och ett par ljusrosa örhänge med vta prickar och matchande armband. Jag har även ett par örhänge som är nästan helt vita.

  

   

Ibland känner jag inte alls för att ha stora örhänge som väcker mycket uppmärksamhet och då väljer jag några av de här lite mer klassiska. De vinröda har min mormor haft på 1950-talet.

Oftast har jag håret uppsatt i en hästsvans och då sätter jag gärna i någon av dessa klämmor för att piffa upp frisyren och för att dölja det tråkiga gummibandet. Ibland sätter jag dit en scarf istället eller väljer att ha håret utsläppt och sätter dit en liten söt blomma istället.

  

  

Det skulle vara roligt att hitta smycken och andra accessoarer från 1950-1960-talet. Ibland hör man någon säga att ett halsband eller några örhängen är från tiden men oftast tycker jag att det ser mer ut som att det är från 1980-talet. Det är så svårt att avgöra tycker jag! Har Ni några tips på vad man kan tänka på när man letar accesoarer?

Att byta ut mitt nattduksbord var ett mycket lätt val men det var inte riktigt lika lätt att bestämma var det andra nattduksbordet skulle ta vägen. Den första tanken var att min man skulle ta över mitt gamla eftersom han inte har något. Detta blev INTE snyggt. Vid hans sida av sängen har vi en skänk och när vi satte dit nattduksbordet såg allt bara trångt och inklämt ut.

Vi kom på den fiffiga idén om att man kanske kunde ha det i köket istället. Vi ville nämligen frigöra vår diskbänk från den stora fula micron (helst skulle jag vilja gömma den i ett skåp men vi har tyvärr inga tillräckligt stora skåp för det).

Jag var rädd att den inte skulle få plats på nattduksbordet men det blev en perfekt matchning! Nu kan vi äntligen röra oss mer fritt på köksbänken. Det enda dumma är att vi får mer plats att ställa disken på. (SKÄRPNING!)

Det är kanske inte den bästa lösningen men det fungerar tills jag hittat något bättre och snyggare. Mina jultallrikar från fyrklöverns serie Disney har flyttat in i det gamla nattduksbordet och de kommer användas flitigt under December.

Vad ska jag nu kalla mitt gamla nattduksbord? Jag kan ju inte fortsätta kalla det för nattduksbord när det står i köket med en micro ovanpå. Har Ni något tips?

Vanligtvis brukar jag inte ha mina serveringsbrickor hängandes på väggen men när jag hittade detta upphägningsband tyckte jag att det kunde vara fint. Det blir lite extra julkänsla och fint i köket.

Det var så fint att jag funderar på att skaffa ett upphägningsband att ha till det övriga årstiderna. Ett nytt band för varje årstid kanske? Det får nog bli några fler serveringsbrickor i teak också.

Hur har Ni era serveringsbrickor? Glad första advent på Er alla förresten!

Hittade en väldigt udda ljusstake på Myrorna i Malmö för 25 kronor. Den var så udda och rolig att jag inte kunde låta den vara. Den känns 1950-tal tycker jag men jag vet inget alls om den. Den enda märkning som finns är ett S-märke.

Här ser Ni ljusstaken i en annan vinkel. Tycker att den är riktigt läcker!

Kring Lucia ska det komma upp lite mer dekorationer och då kommer ljusstaken inte se så ensam och kal ut längre.

Såhär såg det ut när den första snön la sig på träden och marken hemma hos oss. Riktigt vackert! Jag älskar att ha snö som ligger tjockt på träden och marken helt orörd.

På kvällen lyser ljusslingan så vackert utanför vårt köksfönster. Jag var sugen på att köpa den gamla sortens utomhusbelysning där ljusen ser ut som små vita stearinljus men jag har inte hittat några som är tillräckligt långa. Dessutom är det vackert när man ser de små lamporna lysa i granen.

Det har snöat väldigt mycket sedan bilderna togs och nu ligger det säkerligen 15 cm snö överallt. Underbart!

(Nu var det länge sedan jag gjorde något inlägg här inne. Tyvärr ser inte dagar ut som jag vill och det kommer inte in några pengar på mitt konto heller. Inga pengar betyder inga saker och då blir det inte så mycket att blogga om för tillfället tyvärr. Jag ska försöka bättra mig och utöka mitt utbud bland blogginläggen! Det måste finnas mer att blogga om än det man fyndar på loppis?)

Förra helgen kom vi i alla fall iväg en sväng på loppis och då hittade jag denna jättesöta lilla byrå! Den står bredvid min säng och har blivit mitt nya nattduksbord. Vem som gjort den och när den är gjord finns det tyvärr ingen information om men det gör inget. Jag älskar den ändå!

Det börjar närma sig första advent och därför fick den lilla byrån dekoreras med en söt liten julduk. Boken son ligger på byrån är en mycket spännande bok från 1957, Campbells Kungarike heter den och det är Hammond Innes som skrivit den. Jag är ingen snabbläsare så det tar lite tid att läsa ut en bok för min del men denna bok har fått mig att läsa mycket mer än vad jag vanligtvis gör! Vattenflaskan följer alltid med när jag ska sova och för att undvika vattenfläckar har jag lagt fram ett underlägg.

Benen är svarta och något slitna. Från början funderade jag på att ge dem ett nytt lager med svart färg men jag kom fram till att en del av byråns charm i ligger i att benen är något slitna. Det finns en speciell själ i gamla möbler och det vill jag inte ändra på.

Tänk om vi hade haft en teaksäng bredvid. Åh, vilken lycka det hade varit. Jag tror att det hade blivit jättefint!

Har Ni något nattduksbord bredvid sängen? Hur ser det ut? (Gör gärna ett inlägg om det om Ni känner för det och lämna länken i en kommentar)

Helgen har gått i julens tecken. Igår åkte vi först in till Malmö för att leta efter julsaker på en loppis. Jag lyckades tråkigt nog inte hitta något! Sedan blev det ett besök på Vellingeblomman där de har en kilometer lång tomteby som man kan besöka. Att besöka den varje år har blivit vår tradition. Från början var det en tradition jag hade med min pappa men nu har min man tagit över pappas plats i taditionen.

Idag blev det massa fixande här hemma. Diska, damma, dammsuga, tvätta, städa toaletten, ta fram julservisen, plocka fram juldukar och ljulljusstakar med mera. Inget julpynt dock! Det får vänta tills Lucia och då kommer även granen huggas och tas in. Lite tråkigt att jag inte har något retro till jul förutom lite juldukar. Det hade varit roligt med lite ljusstakar och lite julpynt från 1950-1960-talen. (Bjuder på en bild från förra julen, på julgranen, i den gamla lägenheten)

Om det är Någon som har lite retrojulsaker över som Ni aldrig använder kan Ni väl tänka på "lilla mig"?

en tjej som hette "Clinen". Hennes pappa gick iväg och köpte en röd Camaro och i den blev det många cruisingrundor och bilträffar. Detta var år 1997 och det var här allt började. Det var på grund av den röda Camaron som Clinens intresse för gamla amerikanska bilar och 1950-talet började. 

Det var inte bara bilarna och prylarna som lockade. Det var hela livsstilen! År 2001 köpte Clinens pappa en ljusblå Chrysler Imperial 1958. Tillsammans med sin bästa vännina började Clinen, år 2004, leta efter kläder som skulle matcha Imperialen på cruisingarna. Det roliga var att samtidigt som intresset för kläderna växte började det även nyproduceras kläder som skulle kunna vara från 1950-talet.

  

Några av vännerna till Clinens pappa tyckte att detta var riktigt coolt. Det hände att tjejerna fick hålla i lotterier som fanns på veckoträffar och det dök även upp en och annan kamera när tjejerna var i närheten. (Här var Clinen nog inte riktigt beredd på att bilden togs)
 

Det var inte bara klänningar och vida kjolar som erbjöds i butikerna. Rutiga capribyxor i pastellfärger var väldigt populärt. I Tyskland fanns det lite andra kläder inom denna läckra trend och där fick Clinen tag i en riktigt snygg jacka. På ryggen står det 86 och det passar perfekt då Clinen föddes det året.


Clinens 1950-tal har ofta inspirerats av hur det var i USA och av det man får se i filmens värld. Detta ser man bäst på valet av kläderna. Pastellfärger och rutiga blusar är något av det bästa Clinen vet! I hemmet går det mer åt det svenska 1950-talet.
  

På senare tid har Clinen börjat uppskatta de kläder som påminner om det svenska 1950-talet. De är lite mer diskreta och har jordnära färger. Några kjolar eller klänningar i den stilen har hon ännu inte lyckats hitta men å andra sidan trivs hon bäst i byxor än så länge.


Tyvärr är det inte alla klädesplagg som passar Clinen längre men de finns kvar i hennes garderod ändå. Kläderna har blivit som en kär gammal vän, de ses kanske inte ofta men när de väl ses blir hon glad och minns alla roliga stunder de haft tillsammans.

Ibland får jag syn på en reklam eller någon bild på fräcka retroprylar och blir intresserad av att försöka hitta dem. Dock behöver det inte vara originalprylen jag köper. Visst är det roligare om det är exakt den prylen med det rätta märket men allt som oftast är det själva prylen som är rolig. Ni minns kanske att jag gjorde ett inlägg med den här annonsen?

Jag hade chansen att köpa muggarna i en vit och blå färg i somras men det blev inte så. Nu har jag lyckats får tag i muggar som ser ut som i reklamen. Den enda skillnaden är att mina är Tyska och kommer från Schott & Gen Mainz (om jag lyckats tyda stämpeln rätt?). Det står även att det är JENA er GLAS.

Hur gör Ni? Köper Ni sakerna för just sakens skull, för märkets skull eller för både saken och märkets skull?

Det är så kallt och ruskigt väder ute. Då vill vi sitta inne och mysa med något varmt. Bästa sättet att göra det på är med en soppa. Jag köpte en ny kokbok för ett litet tag sedan och i den hittade jag ett riktigt gott recept på en mustig och matig höstsoppa.

När det bjuds på höstsoppa får man duka bordet efter det. Väldigt höstiga färger gör att det blir vackert för ögat att sätta sig till bords. (Rörstrands djupa tallrikar i serien Aslög, backelitbestick, knäckebrödshållare i teak, glas från Vereco France, smörknivshållare i teak och någon sorts metall, bordstabletter i tunnare material från Tradera och soppslev som är nyproducerad från IKEA)

Jag hämtade ut ett paket som jag såg mycket fram emot att få hem. När jag öppnade paketet blev jag dock inte lika glad. Mitt lyckorus förvandlades till ilska och besvikelse på mindre än en sekund. 

I paktet låg det fullt med krossat porslin och krossade bakelitbestick. Delar ur Rörstrands Aslög som jag länge letat efter låg i smulor.

Det fanns tyvärr inget att göra åt saken mer än att dokumentera allt och be säljaren att ta kontakt med ombudet. Men nu när allt ändå låg i skärvor började min skaparlust titta fram. Jag ställde mig och sorterade allt porslin och sparade bitarna med dekor och med Rörstrands stämpel.

"Ingen idé att gråta över spilld mjölk" som man brukar säga. När jag såg allt ligga framför mig i pysselrummet fick jag idén att skapa något vackert med skärvorna. Det blev liten tavla!

Jag håller på att skapa en tavla till och sen tänkte jag försöka göra smycken också. Smycken gjorda av gammalt porslin tycker jag att man ser mer och mer, dyrt är det också. Då kan jag lika bra försöka göra egna. Vad hade Ni gjort med skärvorna?

Priserna på mässan är inga priser jag är van vid men det kändes rätt att unna sig lite dyrare fynd eftersom det var min första mässa.

Det första jag slog till på var teskedar till mina matbestick som jag använder till vardags. Det fanns 12 stycken men jag tog bara 6 av dem. Såhär i efterhand undrar jag om det var dumt att inte slå till på alla 12. Jag ingen aning om vad besticken heter eller vem som gjort dem. Någon av mina läsare vet kanske?

Jag fick syn på ett sett som var gjort för saft av Begt Orup. Försäljaren berättade att settet tillverkades antingen mellan 1954-1958 eller 1956-1958. Enligt honom var det tänkt att den stora bringaren skulle vara fylld med saft och den lilla bringaren skulle vara fylld med vatten. Detta gjorde man för att kunna spä ut saften i sitt eget glas om den var för stark. Andra säger att man har saften i den lilla bringaren och vatten i den stora så att man kan få blanda sin egen saft i sitt glas. Vilket är egentligen rätt?

Av samma försäljare som jag köpte saftbringarna köpte jag även ett kryddsett. Dessa har jag tittat på förr men de har fattats sockerströaren och därför har jag låtit bli. (Okej det var inte hela sanningen. Min man har lite tjurigt sagt "Nej, du behöver inte fler salt och pepparkar. Vi har så många redan") Det är ju roligt att samla på sig "ströare" i olika modeller, material och storlekar. Vill Ni se mina andra sett kan Ni göra det här.

När jag först såg stringhyllan tittade jag längtasfullt men tänkte att jag skulle titta vad som fanns på mässan innan jag slog till. Det kunde ju kanske finnas något som jag hellre ville lägga mina pengar på. Då det var dags att gå bort och lyssna på föredraget om Stig Lindberg passerade vi stringhyllan igen och jag kunde inte låta bli att slå till. Äntligen äger jag en stringhylla! Den ska upp i mitt vardagsrum så fort vi har skaffat en tillräckligt bra borrmaskin. Åh, vilken lycka!

Det sista fyndet var egentligen ett onödigt köp. Det var mest en rolig impuls att köpa den lilla kannan eftersom den en gång funnit och blivit sål på Hasselgrens i Lund.

Jag är mycket nöjd med både mässan och mina fynd! Ser fram emot att besöka fler mässor i framtiden.

Årets mässa hade tema Stig Lindberg så det fanns gott om saker av honom överallt. I mässhallen hade de hängt upp tyger som Stig Lindberg designat.

De hade även valt ut några läckerheter från Stigs tid och satt i en displayhylla. Ett mycket bra sätt att skapa "ha-begär" hos mig! Pastellfärgerna tilltalar mig mest och nu när jag sett servisen samlad på mässan börjar jag mer och mer fastna för Berså.

 

Klockan 11 och klockan 14 hade de ett litet föredrag om Stig Lindberg. Hans dotter, Vibeke Lindberg, var där och pratade tillsammans med en kulturjournalist, Märta Holkers.

  

Såhär såg det ut när klockan var 11 och föredraget startade. Det var så mycket folk som ville lyssna att de fick komma med nya stolar under nästan hela föredraget.

Personen till höger på scenen är Stig Lindbergs dotter, Vibeke Lindberg.

Jag bjuder på en liten filmsnutt från föredraget.

Något av det roligaste var när de berättade att en av brännugnarna inte fungerade en dag när Stig kom till jobb. Hans arbetskamrater var samlade vid ugnen och försökte komma på hur de skulle lösa problemet. Stig gick fram till kamraterna med en tobakspipa i munnen och frågade varför de stog där och drällde istället för att arbeta. När de sa att ugnen inte gick igång stack Stig in huvudet i ugnen med pipan i munnen och "poff" sa det så kom ugnen igång och Stig kom undan med bara ögonbrynen bortbrända.

Sättet som denna historia berättades på fick hela publiken att lägga upp ett riktigt hjärtligt skratt. (Detta fick jag tyvärr inte filmat) Det var verkligen ett härligt föredrag med många roliga och trevliga berättelser om Stig och hans karriär.

I helgen var det mässa på Karlskronas porslinsmuseum och eftersom jag har min familj där uppe passade vi på att åka upp. Det ångrar jag verkligen inte! Där var ungefär 17 utställare som sålde porslin, glas, bestick, prydnader och mycket mer.

När vi kom fram till mässan på Lördagen var vi lite tidiga så vi fick vänta på att de skulle öppna portarna. Vi blev de första att kliva innanför dörren och det kändes väldigt pirrigt måste jag säga.

Det var inte så mycket folk de första timmarna under mässan vilket var skönt. Då kunde man titta på allt man ville i lugn och ro utan att behöva trängas vid borden.

Det fanns otroligt mycket att titta på och det första som fångade min uppmärksamhet var givetvis denna stringhylla.

Mon Amie och Berså fanns det massvis av i början av salen. Det såg riktigt läckert ut när det var uppdukat på det viset. Men vad är det för blå servis som skymtar till höger om Berså? Det glömde jag kolla!

Det fanns gott om bestick, ljusstakar och vaser i silver.

Vad har vi här då? Det är samma bestick som jag fått av min mormor och det är första gången jag får se teskedarna. De verkar vara svåra att hitta i den modellen, det är lättare att hitta bestick i den "avtrubbade" modellen.

Dessa söta små grötskålar fick hjärtat att slå några extra slag. Det fanns även en stor skål att ha gröten i när den serveras. Det är Stavangerflint från Norge. (Jag älskar julen, den är fylld med så mycket värme, dofter och levande ljus)

Är inte detta en Reginaservis med en annan typ av dekor?

Denna servis fanns det många av med olika dekorer. Jag blir nästan lite sugen på att smala ihop alla de olika Reginadekorerna.

Över lag verkade det vara just kaffe- och teserviser som det fanns mest av till salu. Både vuxenserviser och barnserviser.

Men det fanns även gott om eldfast porslin och läckra vaser. Här är en del av den eldfasta serien Gefyr av Stig Lindberg. Jag har en likadan i modell mindre.

 Vaser, krukor och ljusstakar så långt ögat kan nå.

Klockan 11 gick vi och lyssnade på föredrag om Stig Lindberg (mer om detta i ett annat inlägg) och när vi kom tillbaka till mässhallen igen var det fullt med folk och betydligt svårare att komma fram och titta på saker vid borden. Tack och lov var vi nästan färdiga innan allt folk kom så vi behövde inte trängas någon längre stund.

Jag fick ett mail från Anneli som ville visa upp sin frukostdukning nu när Vi bloggare visat hur det ser ut hos Oss. Anneli samlar inte på något speciel årtionde, hon blandar allt mellan 1920-tal till 1940-tal. Här kan Ni se två härliga bilder på hennes dukning.

Lägg märke till alla saker som hänger över diskbänken! Det ser onekligen husmorsaktigt ut i Annelis kök! Köket ger mig en lantlig känsla och av någon anledning börjar jag tänka på min gammelmormor och gården där min mormor växte upp.

Såhär skriver Anneli om sina saker:

JJ som har bloggen form55 utmanade alla bloggvänner till att duka bordet, ta lite bilder och sedan göra ett inlägg om det i bloggen. En mycket rolig idé tycker jag! Mitt bidrag blir tre olika dukningar. Två vardagsdukningar och en dukning för kafferep!

Detta är Rörstrands mattallrik Aslög (jag har även assietter och djupa tallrikar i samma serie). Glaset är ett Vereco France och det rymmer cirka 2,5-3 dl dryck, även salladsskålen är en Vereco France. Besticken har jag fått av min mormor men jag vet ej mer än så om dem. Den lilla kastrullen är till för att smälta smör i. Den kommer från min mormors barndomshem. Kryddsättet är från Jie och innehåller salt, peppar och socker.

Här ser Ni dukningen uppifrån.

Detta är en serie från Jie. Serien finns både med och utan de små bladen runt kanterna. Kryddstället som visades i bilderna ovan tillhör denna serie. Tallrikarna är en mattallrik och en assiette. Glaset är ett Vereco France och rymmer cirka 2 dl. Denna matservis har vi ännu inte invigt. Vi har den tyvärr ståendes i en låda under sängen. Den borde få komma fram och användas, den är trots allt en snygg vardagsservis.

Här ser Ni dukningen uppifrån.

De flesta som läser min blogg vet nog att detta är min absoluta favoritservis! Den kommer från Upsala Ekeby på Karlskronaporslin och heter Regina. Formgivare är Walther Garstecki och dekoren är ritad av Brita Mellander. Denna servis har troligtvis gjorts som matservis också. Jag hade blivit superglad om jag lyckats komma över matservisen!

Här ser Ni en kopp med fat och assiette i närbild.

Nu skickar jag vidare utmaningen till min läsare. Duka Era bord och lägg upp ett inlägg om det i Era bloggar. Lämna gärna en länk till Era inlägg i en kommentar till detta inlägg. Har Ni ingen blogg men vill vara med ändå? Maila lite bilder till mig ([email protected]) så gör jag ett inlägg om det här på bloggen.

Vill Ni se fler tips hur man kan duka i retrostil kan Ni besöka dessa bloggar:
Femtiotalsjakten
Porslinsbloggen duknig 1, dukning 2 & dukning 3 
Ljuva 50-tal dukning 1 & dukning 2
form55 dukning 1 & dukning 2
Gilas grotta 
Porslinan  
Loppista 
Stajnich dukning 2

Den viktigaste personen i mitt liv är min mormor. Hon bjuder på så mycket lycka och kärlek till alla i sin närhet. Man blir glad och mysig i hela kroppen av att umgås med henne.

Det bästa är när mormor kommer på besök hos oss. Hon sätter sig direkt i min retrohörna och man kan riktigt se hur hon slappnar av, minns tillbaka och njuter. En av lördagarna i förra månaden bjöd vi på middag och sedan satt jag och mormor i retrohörnan och spisade skivor.

Här sitter vi och skrattar åt fotografen. Vi har alltid mysigt och roligt när vi träffas. 

Vad passar väl bättre än denna härliga miljö med ljuvliga skivor och levande ljus i dagens höstrusk?

I Teknikens Värd nr 1 år 1959 såg jag en annons som fick mig att fnissa lite. Det är verkligen inte mycket som hänt när det gäller reklam angående utseendet hos män och kvinnor.

Jag tycker att vi ska bry oss mer om hur Arne är inombords än på utsidan men eftersom det ser exakt likadant ut 51 år senare (idag) tror jag inte att vi kommer bry oss mer om det inre än de yttre. Vi kommer nog alltid att vara lite fåfänga och de som inte håller måtet sätts åt sidan. Jag läste i en dagstidning att folk till och med blivit nekade anställning på vissa ställe på grund av deras utseende. Tråkigt att det ska behöva vara så. Det skulle vara intressant att veta exakt när folk började bry sig så mycket om utseende istället för den kunskap och det hjärta som finns inombords.

Är detta verkligen något som fungerar? Det är lite skrattretande att de får en att tro att man ska må bättre i magen av att träna. Vissa saker går väl ändå inte att träna bort? Om Någon av mina läsare testat denna teknik eller vet Någon som testat får Ni mer än gärna berätta lite mer om det!