Jag är inte bara galen i 1950-talet och allt vad det innebär. Jag älskar att ta bilder och istället för att alltid låta bilderna ligga undangömda på datorn skriver jag ut dem. Sedan sätter jag mig i pysselrummet och scrappar.

Scrapbooking ligger mig väldigt varmt om hjärtat! Då får jag utlopp för min kreativa sida och ett lugn infinner sig i hela kroppen. Ibland spenderas det flera timmar vid pysselbordet utan att man tänker på det. Det är till och med så jag glömmer bort att äta och dricka.

Jag hittade en härlig video som jag bara måste dela med mig av. Här kombineras mina två favoriter, Scrapbboking och 1950-talet. Det kan väl inte bli bättre än såhär?

Ibland får jag syn på en reklam eller någon bild på fräcka retroprylar och blir intresserad av att försöka hitta dem. Dock behöver det inte vara originalprylen jag köper. Visst är det roligare om det är exakt den prylen med det rätta märket men allt som oftast är det själva prylen som är rolig. Ni minns kanske att jag gjorde ett inlägg med den här annonsen?

Jag hade chansen att köpa muggarna i en vit och blå färg i somras men det blev inte så. Nu har jag lyckats får tag i muggar som ser ut som i reklamen. Den enda skillnaden är att mina är Tyska och kommer från Schott & Gen Mainz (om jag lyckats tyda stämpeln rätt?). Det står även att det är JENA er GLAS.

Hur gör Ni? Köper Ni sakerna för just sakens skull, för märkets skull eller för både saken och märkets skull?

I Teknikens Värd nr 1 år 1959 såg jag en annons som fick mig att fnissa lite. Det är verkligen inte mycket som hänt när det gäller reklam angående utseendet hos män och kvinnor.

Jag tycker att vi ska bry oss mer om hur Arne är inombords än på utsidan men eftersom det ser exakt likadant ut 51 år senare (idag) tror jag inte att vi kommer bry oss mer om det inre än de yttre. Vi kommer nog alltid att vara lite fåfänga och de som inte håller måtet sätts åt sidan. Jag läste i en dagstidning att folk till och med blivit nekade anställning på vissa ställe på grund av deras utseende. Tråkigt att det ska behöva vara så. Det skulle vara intressant att veta exakt när folk började bry sig så mycket om utseende istället för den kunskap och det hjärta som finns inombords.

Är detta verkligen något som fungerar? Det är lite skrattretande att de får en att tro att man ska må bättre i magen av att träna. Vissa saker går väl ändå inte att träna bort? Om Någon av mina läsare testat denna teknik eller vet Någon som testat får Ni mer än gärna berätta lite mer om det!

Dumma dumma Clinen! Givetvis såg jag dessa söta små flätade "kaffemuggar" under en loppisrunda i stan för ett bra tag sedan. Vi det tillfället trodde jag att det var något hemmagjort. Jag var osäker på om jag skulle ta dem eller inte och frågade min man om råd. Han tyckte givetvis att det var ett onödigt köp och jag lyssnade på hans råd.

Nu vet jag bättre och känner mig sur på mig själv över att jag inte köpte dem. De var ju faktiskt häftiga redan när jag såg dem på loppisbordet men när jag sedan såg denna härliga annons blev de ännu häftigare och jag blev ännu mer besviken över att jag inte slog till!

Visste Ni att den otroligt populära kaffekannan (även känd som tv-kannan) heter June? Det visste inte jag! Alltid lika roligt att lära sig något nytt, speciellt om det är namnet på någon populär pryl.

Kommer jag någonsin hitta dem igen? Och kommer jag få tag i en June-kanna till ett vettigt pris i bra skick? June är en kaffekanna som borde finnas i alla retrohem tycker jag!

Är det så att om man är stor och ståtlig är man manlig och om man är liten och nätt är man kvinnlig? Lite rolig tanke egentligen. Många annonser för diverse artiklar under 1940-1960-talen verkar vinkla det på det viset. Ganska sött och säkerligen passande på den tiden. Idag hade det blivit stora diskussioner och höga rop om jämdställdhet om vi visat en reklam på det viset.

Innan jag fick syn på denna söta annons visste jag inte att det fanns någon barsked som hette Jimmy eller en mocka sked som hette Jill. Nu när jag vet att det finns måste jag givetvis ha dem i min bar, i alla fall barskedarna!

Om det är Någon som har barskeden Jimmy Ni vill bli av med till ett vettigt pris får Ni mer än gärna höra av Er till mig!

Det står att man även kan använda Jimmy som saftsked och det är ju praktiskt men jag har redan några snygga saftskedar (själv använder jag dem till oboy ibland då jag knappt dricker saft).

Det ska finnas en grön saftsked också, det vet jag. Vet Ni om de finns fler färger än så och vet Ni vem som producerat dessa skedar?

Denna härliga reklam fann jag på basksidan av tidningen "allt i Hemmet" från 1958.

Kul att se mitt smeknamn i en stor tidningsannons från 1950-talet. Undrar om detta skulle kunna göras om till en bloggannons i framtiden?

Fört ett tag sedan besökte vi chokladmuseet i Malmö (inlägg kommer). Där fann jag ett sött vykort som en gång i tiden fungerat som en reklamannons för Mazetti. Där berättar experter varför man ska ge sina barn en stor kopp ögoncaocao till frukost varje dag. En barnpsylolog vid namn Stina uttrycker sig såhär "Vi vill fostra käcka, målmedvetna och självständiga ungar. Inga passiva lydnadskollin." Undrar om denne Stina skulle sagt samma sak om barnen idag?

Det är en söt reklam men vi har nog lärt oss en hel del sedan dess!

Sonja fungerar till det mesta i Ert hem.



Ni kan välja att ha det i köket som diskställ, hyllor, sophantering med mera.

Använd Sonja för att förvara flaskor, skor och räkningar.

Eller varför inte använda det i badrummet så Ni slipper ha schampooflaskorna
och tvålen på badkarskanten.

Om jag lyckas finna Sonja för badrummet tänker jag slå till. Det verkar vara en riktigt smart och praktisk lösning för alla mina tråkiga badrumsbekymmer!

Vill du se fler annonser från Sonja-serien kan du göra det hos Libby på Femtiotalsjakten.

Nja, det kanske inte blir tvättat men det var en rolig tanke i alla fall. I Fredags fick jag nämligen en gammal tvål av min chef. På förpackningen står det att man kan tvätta händerna, yllekläder och småtvätt med tvålen.

Chefen kom in och sa "Jag tog med lite tvål som jag tänkte att vi kunde använda här på torpet". Fortare än jag hann blinka blev mitt svar "Öpnnar du och använder den får du en lusing!" Kanske inte så finkänsligt sagt men jag trodde verkligen att han menade allvar och blev rädd att de skulle fördärva den härligt orörda originaltvålen. (I förpackningen ligger det nämligen två orörda tvålar)

Som tur är skojade chefen och han hade sett förpackning av en ren slump i en skräphög och tänkt på mig. "Ja, jag tänkte, du gillar ju sånt där gammalt så jag tog den till dig". Tusen tack! Vad glad jag blev att han tänkte på mig. I hans ögon var det egentligen skräp men i mina ögon en mycket fin present ifrån en omtänksam chef! 

Tyvärr kunde jag inte hitta något datum på tvålen men jag tror att den är ifrån mitten av 1950-talet.

Jag fick ett mail med en del gamla reklamer som jag tyckte var lite intressanta. Ungefär samtidigt som detta mail kom satt jag och bläddrade lite bland olika sidor på nätet och stötte på en rolig bild.

Här har Ni en reklam (vilket årtal vet jag inte) som handlar om kellogg´s PEP vitaminer. Det ser ut att vara en mycket nöjd och glad husfru.

Då kommer vi till den roliga bilden jag fann. Denna husfru ser inte alls lika pigg, glad och nöjd ut! Tvärtom ser hon mest ut att vara trött på livet i allmänhet och i stort behov av semester.

Så, vad tror Ni? Stämde livet på 1950-talet bäst med
bild nummer ett eller bild nummer två?
Personligen tror jag på en blandning mellan de båda bilderna.